Lista: Red Bulls tio sämsta förarbeslut i F1

Red Bulls förarprogram har hyllats för sin effektivitet – men också kritiserats för sin brutalitet.

Sedan inträdet i Formel 1 har stallet gång på gång fattat snabba och ibland kortsiktiga beslut som fått långtgående konsekvenser, både för förarna och för organisationen.

Inför säsongen 2026, när Red Bull Racing återigen står inför viktiga vägval, har flera tidigare beslut pekats ut som direkta felbedömningar. Listan bygger på en genomgång som publicerats av The Race.

10. Jaime Alguersuari – debut utan tester

När Red Bull ersatte Sébastien Bourdais mitt under säsongen 2009 valde man att kasta in 19-årige Jaime Alguersuari direkt i Formel 1. Debuten skedde utan ordentlig testverksamhet, i en tid då tester dessutom var kraftigt begränsade.

Alguersuari gjorde det respektabelt utifrån förutsättningarna, men fick aldrig chansen att utvecklas i lugn och ro. I efterhand framstår beslutet som ett exempel på hur en för tidig debut kan göra mer skada än nytta.

9. Scott Speed – samarbetet som kollapsade

Scott Speeds tid i Toro Rosso (numera Racing Bulls) blev kort och konfliktfylld. Samarbetet bröt samman offentligt efter interna slitningar mellan föraren och stallledningen.

Sportsligt levererade Speed inte tillräckligt, men sättet separationen hanterades på skapade rubriker som Red Bull helst hade sluppit. Det blev ett tidigt exempel på hur snabbt relationer kunde förvandlas till öppna konflikter.

8. Alex Albon – för snabbt avskriven

Alex Albon lyftes upp till Red Bull Racing mitt under 2019 och fick därefter en hel säsong bredvid Max Verstappen. Trots flera starka lopp och pallplatser valde stallet att avsluta samarbetet redan efter 2020.

Beslutet baserades på bristande jämnhet snarare än total kollaps. I dag, med facit från Albons framgångar i Williams, ifrågasätts om Red Bull verkligen gav honom tillräckligt med tid.

7. Daniel Kvyat – tre sejourer utan tydlig plan

Daniel Kvyats karriär inom Red Bull präglades av upprepade degraderingar och återkomster. Att han till slut fick tre separata chanser i juniorstallet visade hur tunn talangbanken blivit vid tillfället.

I stället för en tydlig utvecklingsplan blev Kvyat en tillfällig lösning på strukturella problem. Ett beslut som speglade kortsiktighet snarare än strategi.

6. Förarkaoset 2017 – Kvyat, Gasly och Hartley

Slutet av säsongen 2017 blev ett organisatoriskt kaos för Toro Rosso. Förare byttes fram och tillbaka beroende på superlicenser, externa åtaganden och motorbyten.

Resultatet blev tillfälliga lösningar och tillfälliga förare, snarare än långsiktig utveckling. För ett stall med Red Bulls resurser framstod hanteringen som anmärkningsvärt rörig.

5. Pierre Gasly – halva säsongen som inte räckte

Pierre Gasly fick chansen i Red Bull Racing 2019, men degraderades redan före sommaruppehållet. Stallet stod offentligt fast vid sitt stöd – för att kort därefter göra motsatsen.

I efterhand, när Gasly tagit seger och pallplatser i andra team, har beslutet åldrats dåligt. Det blev också startpunkten för bilden av Red Bull som extremt svår miljö för Verstappens teamkamrater.

4. Brendon Hartley – nödlösningen som blev permanent

Brendon Hartley kallades in sent 2017 som en tillfällig lösning, trots att han redan tidigare sorterats bort från Red Bulls juniorprogram. Att han därefter fick en hel säsong visade hur ont om alternativ stallet var.

Hartley gjorde stundtals stabila insatser, men satsningen saknade långsiktig logik. Förarvalet signalerade mer krishantering än framtidsplan.

3. Liam Lawson – beslutet som backades direkt

Red Bulls val att ersätta Sergio Pérez med Liam Lawson inför 2025 var kontroversiellt redan från start. Än mer uppseendeväckande blev det när stallet ändrade sig efter bara två race.

Den snabba U-svängen väckte frågor om hur grundlig utvärderingen egentligen varit. Att Lawson ändå behölls inom organisationen mildrade effekten – men skadan var redan skedd.

2. Nyck de Vries – värvad och ratad på rekordtid

Nyck de Vries värvades efter ett imponerande inhopp för Williams, trots att Red Bull hade egna juniorer redo. Beslutet byggde på ett litet urval prestationer och höga förväntningar.

När resultaten uteblev tappade stallet tålamodet snabbt och avslutade samarbetet efter tio lopp. Helmut Marko har senare kallat värvningen ett misstag.

1. Carlos Sainz – missen som blev dyr

Det största strategiska misstaget var att inte ta tillbaka Carlos Sainz inför 2025. Red Bull valde bort honom av interna skäl och rädsla för spänningar runt Max Verstappen.

Kort därefter förlängdes Sergio Pérez kontrakt – ett beslut som senare kostade stallet stora summor när samarbetet ändå bröts. Samtidigt fortsatte Sainz att leverera på hög nivå i ett annat team.