Ferraris svåra läge efter Hamilton-satsningen

När Ferrari värvade Lewis Hamilton inför säsongen 2025 var signalvärdet glasklart. Stallet ville markera en ny era, både sportsligt och symboliskt. Den mest framgångsrike föraren i Formel 1:s historia gick till världens mest ikoniska team. Ett drag som skulle visa att Ferrari fortfarande hör hemma i sportens absoluta centrum.

Ett år senare är bilden mer komplex.

Hamiltons första säsong i rött blev betydligt tyngre än väntat. Inga pallplatser, en sjätteplats i VM och en återkommande känsla av att helheten aldrig riktigt klickade. Kritiken har vuxit, inte minst i Italien, där tålamodet alltid är begränsat när resultaten uteblir.

Ändå är det just nu svårt att se Ferrari backa från satsningen – även om viljan skulle finnas.

Ett kontrakt som formar strategin

Uppgifter om att Hamilton är kontrakterad över flera säsonger förändrar nämligen förutsättningarna. Ett långt avtal innebär mer än bara en förare i bilen. Det påverkar hur teamet planerar sin tekniska utveckling, hur resurser fördelas och hur framtida förarval ser ut.

Ferrari står dessutom inför ett nytt reglemente. När Formel 1 tar klivet in i nästa tekniska era ökar värdet av erfarenhet. För ett stall som under flera år kämpat med att omsätta potential till titlar är stabilitet ett lockande argument, även när resultaten på kort sikt inte levererar.

Det är här Hamiltons roll blir mer strategisk än sportslig.

Mer än bara varvtider

För Ferrari-presidenten John Elkann har Hamilton alltid varit mer än en förare. Han är ett globalt varumärke, en symbol för framgång och professionalism, och en person som når långt utanför den traditionella F1-publiken.

I en tid när Formel 1 växer kommersiellt, särskilt i USA, har Hamiltons närvaro ett värde som inte går att mäta i poängtabellen. Sponsoravtal, publikintresse och varumärkespositionering väger tungt i beslutsrummen – särskilt hos ett bolag som Ferrari, där helheten alltid varit större än sporten i sig.

Det gör satsningen svår att omvärdera utan att förlora ansikte.

Vasseurs långsiktiga spel

Teamchefen Fred Vasseur har samtidigt ett mer sportsligt perspektiv. Han har arbetat med Hamilton tidigare och vet vilken nivå brit­ten kan nå i rätt miljö. För Vasseur handlar projektet inte nödvändigtvis om omedelbar framgång, utan om att bygga något som håller över tid.

Problemet är att Ferrari sällan ges den tiden.

Historiskt har stallet haft svårt att kombinera långsiktighet med den interna och externa press som följer med varje säsong utan titlar. När resultaten uteblir uppstår snabbt ett behov av att peka ut ansvar – och då hamnar förarna ofta i fokus.

Dynamiken internt

Samtidigt finns Charles Leclerc kvar i ekvationen. Ferrari har i flera år byggt sitt framtidsnarrativ kring monegasken, som fortfarande ses som en potentiell världsmästare. Med Hamilton på ett långt kontrakt förändras maktbalansen, både sportsligt och politiskt.

Frågan är inte vem som är snabbast över ett varv, utan vem som Ferrari långsiktigt väljer att bygga runt. Två förare med olika profiler, olika karriärfaser och olika förväntningar kräver tydlighet – något Ferrari historiskt haft svårt att leverera.

Offentliga signaler säger mer än de låter

När Elkann i höstas öppet ifrågasatte förarnas fokus i en intervju var det mer än en spontan kommentar. Det var en signal om att tålamodet inte är obegränsat, oavsett namn eller meriter.

För Hamilton, som under många år haft en särställning i Formel 1, är det en ny verklighet. I Ferrari är ingen större än stallet, och förtroende måste förtjänas om och om igen.

Ett vägval som redan är gjort

Ferrari befinner sig därför i ett läge där alternativen är begränsade. Att backa från Hamilton-satsningen vore att erkänna ett misslyckande – både sportsligt och strategiskt. Att fortsätta kräver i sin tur att stallet levererar ett paket som låter Hamilton göra det han värvades för: vinna lopp och slåss om titlar.

På kort sikt finns inga enkla lösningar. På lång sikt kan satsningen fortfarande betala sig – men då krävs tålamod, tydlighet och teknisk träffsäkerhet.

Ferrari har valt sin väg. Frågan är inte om man kan kliva av – utan om man kan få projektet att fungera innan omvärlden tappar tron.