PLAY: Se våra F1-klipp här
Helmut Marko har varit en av Red Bulls mest tongivande personer sedan stallet tog steget in i Formel 1. I över två decennier har han haft en unik roll som både talangscout, intern maktfaktor och – inte minst – en högljudd röst i paddocken. Men nu är eran över. Red Bull beskriver beskedet som ett naturligt steg för en 82-åring, men bakom PR-raderna ligger en betydligt mer komplex förklaring.
Ett Red Bull i förändring
Under Abu Dhabi-helgen märktes ett tydligt skifte i atmosfären kring teamet. Maktspelet som blossade upp runt Christian Horner 2024 har fått långsiktiga konsekvenser. Det österrikiska moderbolaget tar nu ett fastare grepp om F1-verksamheten än någonsin tidigare, och i det nya läget passar Marko inte längre lika självklart in.
Organisationen har under det senaste året centraliserats: beslut ska förankras, kommunikation ska harmoniseras och ansvar ska delas av flera personer – inte av enskilda maktfigurer. Detta är raka motsatsen till den kultur Marko verkat i och ofta format själv. Hans styrka låg i det snabba, intuitiva agerandet. I dagens Red Bull är det en svaghet.
Att ledningen valt att byta ut PR-strukturen och lyfta in personer direkt från Wien är en tydlig indikation. Det här är inte längre samma organisation som 2005; det är ett globalt varumärke som vill minimera överraskningar och maximera kontroll.
Förlorad mark i förarfrågorna
I centrum står Markos paradgren: förarprogrammet. Under årtionden var han den obestridde arkitekten bakom Red Bulls talangfabrik. Han gav grön signal till Vettel, Kvjat, Ricciardo, Sainz, Albon – och naturligtvis Verstappen. Få hade samma fingertoppskänsla, men ännu färre hade samma fria tyglar.
Den tiden är förbi.
Utnämningen av Arvid Lindblad väckte inga större invändningar, men internt noterades irritationen kring hur processen kommunicerats. Alex Dunne-situationen blev däremot ett rejält varningstecken. När Marko öppet drev på för en värvning som teamledningen inte ens hunnit diskutera beskrevs det internt som ”ett eko av en annan era”. Red Bull hade gått vidare, men Marko fortsatte arbeta som tidigare.
Här, mer än någon annanstans, blev klyftan tydlig mellan honom och dagens struktur. När han själv uttryckte att han behövde ”känna sig bekväm” för att fortsätta var det snarare ett konstaterande än en förhandling.
Läs också: Därför kan Lindblad chocka F1 nästa år
En PR-risk i en PR-styrd sport
Markos sätt att kommunicera blev också en allt större huvudvärk. Hans frispråkighet har alltid varit en del av hans charm – en relik från en tid då F1 inte var en strikt medieprodukt. Men i en värld där varje ord leder till rubriker inom sekunder blev han en återkommande riskfaktor.
Kommentaren i Qatar om att Andrea Kimi Antonelli ”vinkat förbi” Norris är ett talande exempel. Verstappen tog avstånd från de efterföljande hatreaktionerna på sociala medier, men för Red Bull var situationen besvärlig. Teamet tvingades gå ut med en ursäkt, trots att orden inte kommit från någon av deras officiella företrädare. För en PR-strategi byggd på enhetlighet var Marko helt enkelt en variabel man inte kunde styra.
Vad betyder det här för Verstappen?
Den mest laddade frågan är hur Markos avsked påverkar Max Verstappen, som under karriären haft en djup lojalitet till sin mentor. Hans tidigare uttalade hot – ”om Helmut försvinner, försvinner jag” – hänger förstås kvar i luften.
Men de senaste månaderna pekar på en mer nyanserad bild.
För det första är Verstappens betydelse större än någonsin. Red Bulls delägare, både thailändska och österrikiska, har uttryckt full tillit till honom, och laget vet att han är helt avgörande inför 2026 års enorma reglementsändring. För det andra neutraliserades den omskrivna ”Marko-klausulen” redan i fjol. Max är bunden – men bara så länge Red Bull presterar.
Och det är just där framtiden avgörs.
Verstappen har upprepat att 2026 är året då han tar ställning till sin långsiktiga framtid. Är bilen konkurrenskraftig? Är Ford-motorn tillräckligt vass? Passar det nya reglementet hans körstil? Eller tappar han helt lusten för en sport han redan vunnit allt i?
Försvinner prestandan kan han byta team. Försvinner glädjen kan han lämna sporten helt.
Red Bull efter Marko
Den största osäkerheten nu rör strukturen som kommer efter honom. Marko var inte bara en rådgivare – han var ett system i sig. Att ersätta honom med en enskild person är i praktiken omöjligt, och Red Bull lutar i stället mot att sprida hans ansvar över flera roller.
Det är en modell som kan ge stabilitet på sikt. Men den riskerar också att sudda bort den aggressiva talangstrategi som byggde stallets framgångar.
Marko lämnar ett arv på åtta VM-titlar, sex konstruktörsmästerskap och 130 segrar. Men han lämnar framför allt ett tomrum som varken Excel-mallar eller beslutshierarkier kan fylla.
